Vad ska man bli... när man blir stor?
Jag spelade teater under många år, Trosa Teatergrupp. Där fick jag alltid de roliga rollerna - fast jag drömde om att få vara prinsessa. Jag var Toker i Snövit, hovmarskalken som glömde bjuda onda fen i Törnrosa, troll-karaktärer i någon annan pjäs, punkare i Modeshowen, där jag även fick gestalta en 1700-tals man som läste en dikt på franska.
Morfar hade en båt och var ofta ute på sjön och fiskade, så jag drömde länge om att bli kapten på en båt. Sedan ville jag bli skådespelare och under en period var jag statist i många filmer, när jag studerade på Karolinska. Ville helst bli läkare, läste in Naturvetenskapligt basår på C3L i Tyresö, en komprimerad variant, där man bara hade 4 ämnen: kemi (huvaligen) fysik - som är superkul med alla experiment, biologi som jag fick bra betyg i - bra om man vill bli läkare samt matematik. HERREGUD. Matte. Minns vår mattelärare, en obehaglig creepy typ, vi kallade honom haklös. Han brukade smyga upp bakom tjejerna i klassrummet och ställa sig väldigt VÄLDIGT nära oss - bakom ryggan, eller skuldran och vi kunde känna hans närhet. MYCKET nära. För mig blev just matematik ångestfyllt och obehagligt, kanske därför jag inte gillar siffror. Klarade dock matematik A, B, C och kom nästan i mål med matematik D men föll på sista provet. Skulle kanske kunna köra en repetition, men nä, icke.
Låt hjärtat bestämma säger man ofta. Förr skulle barnen gå i sin fars fotstpår, bli bonde som pappa, eller läkare som sin far, eller... ja, huvudsaken var att man förde det vidare i familjen. En akademiker skulle helt enkelt föra sina gener vidare, på något sätt... eller hur det nu var.
Idag är jag arbetsterapeut, ett yrke som en del inte känner till. Först när man behöver oss vet man vad vi gör och vi är en väldigt bred profession. Nej, vi är INTE sjukgymnas... förlåt, fysioterpeuter, som många tror... de flesta inom vår kår arbetar inom äldreomsorgen med hjälpmedel och ADL-bedömningar. ADL, va e de? Det är Aktiviteter i Dagliga Livet. Vi observerar patienter och gör utredningar av personer som behöver hjälp, stöd eller andra insatser i vardagen. En rullstol, en bostadsanpassning, en struktur i vardagen eller något annat som gör att man funkar. Man kan ha en funktionsnedsättning utan att vara sjuk. Det är viktigt att komma ihåg.
Det är aldrig försent att bli något annat än det man varit ett helt liv. Jag började studera när jag var 40, en god vän till mig kom i gång när hon var 45 och jag känner till fler som vid 50+ har påbörjat sin andra eller tredje karriär i livet. Nu måste man ju inte göra K A R R I Ä R, man kan bara byta bana och bli det man drömt om ett helt liv. Det finns inga hinder, egentligen. It´s all in your head.
Bilden är från en kortfilm där jag spelade polis, det var otroligt roligt och spännande. Jag kände direkt att jag fick en annan hållning och gick på ett annat sätt med uniformen. Vi fick låna alla attiraljer av riktiga poliser under de dagar vi spelade in filmen och jag minns hur folk såg på mig när jag gick ute i området där vi var. Bilar saktar ner, människor vänder sig om och barn pekar. Intressant fenomen, att klädsel kan få omgivningen att förändra sitt beteende.
Väl värt att tänka på när man väljer kläder.